Valutaskulden
Inriktningen är sedan flera år tillbaka att valutaskuldens andel av statsskulden ska minska. Motivet är att valutaskuld är förknippad med större risk än kronskuld utan att erbjuda långsiktigt lägre kostnader. För nästa år, samt även som preliminär inriktning för de kommande två åren, har regeringen beslutat att valutaskulden ska amorteras med 25 miljarder kronor. Runt detta riktvärde kan Riksgäldskontoret (RGK) avvika med ±15 miljarder kronor om det kan motiveras av kostnads- och riskhänsyn.
Under 2002 har RGK avstått från att amortera på valutaskulden och således utnyttjat hela det nedre avvikelseintervallet. Bedömningen var att kronan var kraftigt undervärderad och därför kunde förväntas stärkas. Det var därför av kostnadsskäl motiverat att amortera mindre än regeringens riktvärde. Sedan dess har också kronan stärkts, från ca 139 i TCW-termer till ca 131.
RGK bedömer nu att kronkursen, efter den senaste tidens förstärkning, inte avviker väsentligt från vad som kan antas vara en rimlig långsiktig nivå. Det går att argumentera för en viss ytterligare förstärkning, inte minst om Sverige beslutar att gå med i EMU, men det finns också en viss risk för att kronan försvagas. Riksgäldskontorets slutsats är därför att kronan, med hänsyn till den osäkerhet som alltid finns i växelkursbedömningar, ligger inom ett intervall som motiverar en amortering av valutaskulden i linje med regeringens riktvärde på 25 miljarder kronor.
Om folkomröstningen resulterar i ett ja till EMU finns det anledning att se över amorteringen av valutaskulden. Vid inträdet kommer eurodelen i valutaskulden och kronskulden att tillsammans utgöra inhemsk skuld. Valutaskulden skulle minska från dagens andel på drygt 30 procent till knappt 15 procent. Ett ja i folkomröstningen kan därför föranleda Riksgäldskontoret att lämna ett nytt förslag till riktlinjer för statsskuldens förvaltning till regeringen.
Den nominella skuldens duration
Riktvärdet för den genomsnittliga durationen på den nominella delen av statsskulden ska även fortsättningsvis vara 2,7 år. Enligt regeringens beslut har RGK möjlighet att välja ett riktvärde inom intervallet 2,7±0,3 år. Ett skäl för att avvika från regeringens riktvärde kan vara att räntorna är på exceptionella nivåer, men även kraftigt förändrade lånebehovsprognoser skulle kunna motivera en justering av durationen. Riksgäldskontoret har funnit att varken ränteläge eller andra faktorer motiverar en förändring av durationen.
Realobligationer
De senaste årens satsning på att öka efterfrågan på realobligationer fortsätter, bl.a. genom insatser för att öka kunskapen om realobligationer bland placerarna, alltifrån de största institutionella förvaltarna till hushåll. Emissionerna kommer liksom i år att koncentreras till de längre kuponglånen. Mot bakgrund av den senaste tidens ökade efterfrågan bedöms den sedan tidigare angivna emissionsvolymen på 15 miljarder kronor i årstakt som rimlig.
Ökade insatser på investerarrelationer
Mot bakgrund av den närmare koppling till euroområdet som kan följa av EMU-omröstningen har RGK beslutat att under nästa år satsa ytterligare på internationella investerarrelationer. Om Sverige går med i EMU kommer investerarbasen för svenska statspapper att förändras; den svenska statsskulden kan då i ökad utsträckning förväntas finansieras av internationella placerare. För att denna förändring ska kunna ske till goda lånevillkor är det centralt att internationella placerare har god kännedom om svensk ekonomi och om Riksgäldskontorets lånestrategi.
För mer information:
Thomas Franzén, tel: 08-613 46 51
Erik Thedéen, tel: 08-613 46 46